Tredje stället: Gili trawangan. Vi hade hört så mycket om den så kallade "paradisön" Gili T så förväntningarna var höga. När vi kom dit så blev vi helt tagna av det fantastiska vattnet, havet var klarblått. Men runt om på stranden var det granliknande träd, inte så paradisiskt. Vi hade jätte tunga resväskor, plus handbagage och vi visste att det inte fanns bilar på ön. Endast cykel och höst och vagn.
Vi bodde på andra sidan ön så vi hade inte mycket till val än att ta häst och vagn. Mådde på riktigt hur dåligt som helst när vi satt där bak i vagnen när den här stackars hästen fick bära så otroligt tungt. Kunde inte kolla på den. Majoriteten av höstarna var magra och misskötta. Vi träffade en Australiensare i Canggu som berättade att hans kompis var på Gili för att kontrollera hästarna och sa att djurhållningen var rent ut sagt bedrövlig och att vissa gav hästarna saltvatten för att de skulle piggna till i värmen. Helt sjukt. Så resten av vistelsen hade vi cykel, hur smidigt som helst.
När vi närmade oss vårt boende trodde vi inte våra ögon, sand/ler- vägar kantade av i princip skräp , torkade palmer och jord. Vart är paradiset undrade vi...
Det vi gillade med Gili var som sagt havet, sjukt fint och restaurangerna längst stranden på kvällen när de tände alla lampor i träden. Det var hur mysigt som helst!
Resten av själva ön var inte att hänga i granen.
